"Och så vrider du .. akta högerkanten!"
Med ett knak gick stenpålen itu, flisor lösgjordes och singlade ner mot havsbottnen, tätt följt av sanden som i ett virvlande moln följde efter då hanvargen släppte greppet om sin kraft. Tei följde det ljusa molnet med blicken, innan han höjde den för att möta sin faders min. Denne höjde ena ögonbrynet, men brast sedan lättsamt ut i skratt.
"Förlåt", ursäktade sig sonen med ett snett leende och böjde sig ner för att inspektera skadan. De gula ögon ...
↧