[Reserverad för Haqium. Utspelas vid Unotpasset.]
Enda sedan Oscuro hade lämnat flocken för att vandra på en egen färd söderut hade han känt sig konstigt fridfull. Som om ensamheten och möjligheten att röra på benen gav honom någon form av sinnesfrid. Och det hade varit skönt för den unga stäppvargen, som sedan Nephania hade lämnat honom fått kämpa för att ta sig genom dagarna. Han hade tvivlat på att resan till Tvillingklipporna skulle vara till någon hjälp, men när han lagt fram sitt förslag ...
↧