Adena hade hållit sig i utkanten av den samlade truppen som rörde sig norrut i landet med Blair och hans syster i täten. Dels för hennes egen skull, men framförallt för de andras säkerhet. Inte för att hon brydde sig om den; skulle någon råka komma i hennes väg så var de deras fel - inte hennes.
Mossan under hennes tassar var fuktig och kall, då solen ännu inte klättrat tillräckligt högt för att åtminstone låta lite av sitt ljus sprida sig över platsen. Istället var det mörkt och kyligt. För ...
↧