Det hade känts overkligt när de äntligen rundat det sista berget. Det var som att världen hade öppnat sig inför dem. Det fanns inga berg som markerade horisonten med sina taggiga tänder, istället sträckte den sig bara vidare ut i ingenting. Skymningens färger hade aldrig varit så vackra som just då, men det fanns också något främmande i den. Det var nästan med en skräckblandad förtjusning som han klättrade ner för berget och påbörjade deras resa.
Eriinari. Mörkret hade lagts sig över dem, ...
↧