Bambra rörde sig igenom den murriga skogen. Att skogen plötsligt börjat växa, om än på ett ganska läskigt o dött vis, var något som hon såg som självklart. Det var även något som till hennes stora sorg gjorde det svårt att flyga över skogen längre, då hon knappt kunde ta mark ens i gläntorna. Dessa snår som börjat växa var henne sanna fiender. Och apropå fiender, en doft av främling hade letat sig in i hennes nos o hon vädrade febrilt och vände med ilskan beslutsamhet riktningen emot doftens ...
↧