"Corson... " Rösten var tung och bedrövad. Det var svårt, nästintill omöjligt faktiskt, att dölja dom känslor som slogs i hans huvud.
Kogan satt med ryggen mot den yngre hanen. Plymen av fjädrar vägde lätt mot den snöklädda marken.
"Jag - du, jag vill att du ska veta att jag uppskattar allt du gjort för mig." Han skrattade till, tomt och ihåligt. Kogans liv hade varit ett skämt. Ett dåligt ett. Men, Corson hade funnits där och trots allt som skett. Trots det som blivit av Kogan. Det var ...
↧