Solnedgången färgade allt blodrött, och Nadie kunde inte tänka på en mer passande - eller opassande - tillpunkt att återvända till sin familj. De hade färdats tillbaka så snabbt som Oberons ben klarat av, och även om Nadie egentligen orkade mycket mer än så, var hon helt utmattad i hela kroppen. Sorgen tärde på henne, men det var vetskapen om att hon skulle behöva förmedla det till alla som verkligen bröt ner henne.
De hade gått över allting flera gånger, men i slutändan fanns det inget ...
↧