Någonting hade väckt honom. Till en början försökte han ignorera det, det var säkert inget viktigt ändå. Men när den gnagande känslan hade dykt upp och vägrade försvinna öppnade han dem blå ögonen och såg vad felet var. Vit var borta. Hans minsta syster var borta. Med rädsla i blicken såg han sig runt i lyan, som om han skulle finna systerns bleka gestalt i ett hörn, men hon fanns ingenstans att skåda. Hanvalpen ställde sig upp och såg på modern. Skulle han väcka henne? Nej. Hon skulle bara oroa ...
↧