Ljuset. Naturligtvis visste Blair att det inte bara var ett ljus. Det var han. Guden han knappt brytt sig om att lära sig namnet på, för han hade varit så säker på sin sak. På Gudarnas sak.
Men så kunde inte vara fallet. För framför honom stod Månguden, och han fick månvargarnas pälsar att flamma och månblommor att blomma. Blair kunde inte andas. Han höll andan, eller så hölls den åt honom. Hur länge varade det? Han visste inte, men känslor höll på att överväldiga honom.
I ett försök ...
↧