Hennes väg låg bland trädkronorna. Likt en ekorre som springer från gren till gren utan att röra marken, så rörde sig den unga naktakin när hon for fram bland de gröna träden. Den slanka kroppen kunde hoppa otroliga längder, och de hårda, skarpa klorna grep tag i barken för att fixera den lätta, smidiga kroppen på grenen.
Amaterasu var inte rädd för att falla. När någon gren eller trädstam var för långt bort för henne så böjde hon enkelt på trädet i den riktning hon behövde eller skapade ...
↧