Hon strök fram igenom den brända skogen som nu erövrats av spirande grönska. Även om hösten snart var här och luften var lätt kylig så släppte inte naturen sitt grepp om den förkolnade skogen. Till en början hade Lamia blivit besviken på skogen, att den inte var ett anda hav av aska och glöd, sedan hade hon blivit intresserad och förundrad över den spirande skogen. Nu var hon bara trött på den. Hon drev runt utan att veta vart hon satte tassarna med en ökande ångest inom sig. Hon hade ingen plan, ...
↧