Än var det svårt för Ivo att komma in i sina nya rutiner. Att bo i en stad var knappast något han räknat med, men här var han nu. Även om han älskade Aurora av hela sitt hjärta och såg fram emot valparnas ankomst, så saknade han Eriinari en aning. Det fria livet under himlen och adrenalinet i blodet under zombiejakten. Han saknade Duva, hans vän. En dag skulle han besöka henne, och pappa Esk också såklart. Ett litet leende spreds över hans läppar vid tanken på dem båda. Han hoppades innerligt ...
↧