Den stora, turkosgröna drakargen fann sig sittandes bland roserna med ögonen stängda och ett lungt ansiktsuttryck vilade på hans ansikte medans doften av roserna steg runt omkring honom. För ett litet tag så fanns det inga konspirationsteorier som flög runt i huvudet på honom och istället för den eviga viljan att upptäcka allt så fann han sig dragen till doften. Att han aldrig tidigare funnit denna plats var en ren skam.
"I almost didn't believe it was you. Sitting so still." Hörde han en road ...
↧