Det var en fin dag; lite kylig, men ingenting som inte kunde klaras av. Hon hade rört sig längs revirets gränser men efter ett tag lämnat dem och istället planlöst vandrat iväg. Inte långt — hon var fortfarande ganska nära reviret och hon skulle aldrig drömma om att lämna flocken, men hon ville utforska sina omgivningar. Trots att hon bott här ett tag hade hon aldrig gått särskilt långt åt det här hållet.
Tirana hummade på en melodi för sig själv och tassarna strövade liksom av sig själva, ...
↧