I brandens ilskna dån, bland hundratals skrik och rädda röster, panikslagna som sprang vind för våg fann han henne. I den röktunga luften som stack i ögon och nos, vindarna som bar med sig dofterna av blod och vånda. Fallande mot marken, hjälplös inför kollisionen med marken.
Bael borde ha låtit henne falla för sveket, men när han såg sin dotter så utsatt och hjälplös kunde han inte vara arg. Det var som om hans tankar inte ens tillät honom tid att överväga. Som om en djupt, djupt undanbäddad ...
↧