Kvällen kom fort och mycket märkbart. Det var första gången som Ama kunde se hur solen rörde sig över himlen för att slutligen försvinna bakom horisonten. Hemma i djungeln var det alltid molnigt och de stora träden gömde solen, gjorde ljuset mjukare och svagare.
Ama låg på en hopflätad matta gjord av tort långt gräs. Ovanför henne fanns det en rund kupol, även den gjord av gräs och växter och skyddade naktakin för regn och vind. Vinden här var otroligt stark, eller kanske bara Ama var ovan ...
↧
