Slätten var mycket större än hon hade tänkt sig. Den verkade sträcka sig i all oändlighet. Bara grönska under tassarna och ljusblå himmel ovanför. Ibland var gräset så högt att honan fick ta höga hopp med jämna mellanrum för att se vart hon var. På håll så såg hon träd eller kanske höga buskar, några gånger svängde hon av för att utforska de, men allt hon hittade var övergivna bon eller harspill. Hararna var naturligtvis långt borta.
Den färgstarka pälsen var inte den bästa maskeringen som ...
↧