Yrjö kände igen Varya och slöt på tysta fötter upp med henne. Men hon kunde knappast ha blivit överraskad. Dimman låg tunn runt omkring dem, virvlade för varje steg och väjde för deras framfart. Yrjö hade sett vännen på håll och insett att de inte talats vid ordentligt på länge. Vännen. Det var ett märkligt ord, men han gillade Varya. Det kändes som om de hade mycket gemensamt.
"Varya, Varya," nästan på ett melodiskt vis uttalade han hennes namn. "Vad grunnar du på?"
Blicken gled neråt, mot ...
↧