Efter invigningens avslutning hade teatern tömts och istället fyllt områdena omkring med liv och rörelse. Skratt, sång och jubel laddade atmosfären med en upprymdhet, som hon tyvärr inte delade. Blicken var sorgsen och tom. Så mycket hade hänt att det var svårt att greppa, och hon hade slutat försöka nu. Hon orkade inte gråta mer, hon ville inte gråta mer.
Grönområdet var inte lika överfullt som resten av platsen. De flesta tycktes ha sökt sig mot handelsstånden där det fanns musik, mat ...
↧