Såren som raganan, Ehfra ville Haqim minnas att hon hette, hade rivit upp över hans flank var djupa. Efter förband och tvätt värkde de fortfarande och Haqim kom underfund att de skulle bli hans värsta ärr. Striden hade varit kort men intensiv och han var utmattad trots att solen gav honom energi att orka gå.
Tyst haltade han ut, nickade och grymtade åt olika gratulationer han fick av förbipasserande. Abraxas hade sett, Lykoris hade sett och de som inte var där skulle få höra. Masken, kraniet, ...
↧