Ibland undrade Ivo om hans hjärta kunde svälla så mycket mer av kärlek. Han kände sig fullkomligt överfull på gränsen att brista, och han blev svag när han såg sina små sova och snusa gott brevid varandra. Hans hjärtan, hans små änglar. De växte så fort och det gjorde honom lite ledsen. Varje dag var en gåva och han hade kommit till insikten att valparna inte skulle vara såhär små för alltid. Var det såhär Esk hade känt? Ett litet ledset leende smög sig över Ivos läppar vid tanken på sin pappa. ...
↧