Han hade vetat att där fanns risker. Det fanns alltid risker. Men det hade gått bra. Det hade gått så bra. Förbannat. Förbannat! Att han aldrig skulle undkomma det där förbannade ljuset!
Lika snabbt som arenan hade lyst upp av Amon-Ras ljus så hade Even lämnat sin plats. Det hade bränt honom, svett hans päls, hans hud. Han hade slunkit undan genom den bakre gången som var inbyggd i balkongens vägg. Försvunnit bort från ljuset och ner för en trappa. Ner i mörkret. Huden på hans ena sida ...
↧