[Reserverad för Amanita.]
I en stund när Shiva greppade efter halmstrån hade förslaget lagts fram, och av anledningar som han själv inte förstod hade han tackat ja till att följa med den brokiga skaran. De var individer som han inte hade valt att se på tidigare, individer som skulle ha behövt förtjäna hans uppmärksamhet för att ens få ett ögonkast, men ändå stod han nu mitt bland dem. Det var lustigt, hur livet kunde förändras. Men det dög.
För stunden.
Utan någon hierarki så fann Shiva ...
↧