Blodet rann färskt i hans minne. Det hade inte varit meningen att bita så hårt, men det hade inte varit han som attackerat först. Den stora hanen vandrade med bister min under stjärnorna medan han tänkte på händelserna som utspelat sig under den gångna dagen och som fått honom att för första gången sedan valpsben lämna Solstäppen. Senaste gången hans tassar korsat gränsen mellan stäppen och världen utanför hade de varit betydligt mindre än de tunga som lämnade breda avtryck i marken bakom honom ...
↧