Hon skulle klara sig nu. Ajodelles var fri sin last. För nu sku-
Ajodelles leder knakade lätt när hon reste sig, även om hon rest sig försiktigt. Precis vad hon behövde. Ajo himlade med ögonen och skulle just gå ut, ut ur tillhållet och ut i natten. Hon slängde ett getöga mot Vitae. Som hade öppnat ett öga. Även i dunklet kunde hon se, naturligtvis, naturligtvis var det såhär det skulle bli. Ajodelle slutade andas. Hon försökte samla sig i tystnaden, och Vitae öppnade nästa öga. Ajodelle alstrade ...
↧