Vitae. Hon hade berättat förut, att hennes vackra namn betydde liv. Ajodelle höll med. Saker och ting hade känts okej ett tag. Ett tag i taget. Planen hade varit att bara lämna valpen, men det var en så pass urusel plan att Ajodelle tvingats tänka om. När de mötts hade Vitae vetat att hon var där, att hon kommit till henne men vänt. Vitae hörde också tankar och det var just det som var problemet. De hade kommit överens om att inte lyssna, för det var ingen hemlighet att Ajodelles skam var tung. ...
↧