Alinan hade vandrat med fadern till Ötamon, det hade känts rätt i stunden, det var i hennes natur att undersöka och vilja se hur mycket av världen som hon kunde, och att vandra väst hade erbjudit att se mer än att stanna med flocken kunde.
Väl i Ötamon hade hon blivit lite uttråkad när fadern hade gått och blivit en månpräst, men hon hade tagit tillfället i akt att lära sig mer om religionen som fanns där, och i samband med det om kraften som forsade igenom hennes ådror.
Men hur mycket ...
↧