Adena hade återhämtat sig någorlunda från sin strid; åtminstone fysiskt. Psykiskt var hon irriterad, arg och framförallt frustrerad. Det kändes som att hon inte lyckats. Hade hon varit snabbare hade hanen varit död. Hade hon varit smidigare hade hennes ansikte inte varit förstört.
Ett dovt morrande läte lämnade hennes strupe bara vid blotta tanken av händelsen. Trots smärtan från det öppna såret i ansiktet, svor hon för sig själv. Ett misslyckande. Det hela hade varit ett stort misslyckande ...
↧