Publikens dånade var öronbedövande. Högre än hjärtats hysteriska slag, högre än skadornas bultande, högre än sorlet i huvudet som svallade fram och tillbaka mellan äntligen och vad har jag gjort?
Det var overkligt. Ofattbart. Hon hade gjort det. Nått målet i slutet av den långa tunneln.
Malvado var död.
Runt omkring henne skälvde världen av applåder. När de väl kom ut från scenen så föll sorlet bort, ersatt av kamraternas andehämtningar. Hon såg på dem. Hennes flocksyskon. De som tillsammans ...
↧