Döda kvistar knastrade och knäcktes under vikten av en snart fullvuxen hane som smidigt tog sig fram. Det kändes som att ljudet lät dubbelt så högt som det faktiskt gjorde. Döda Skogen var ett av de ensligaste ställena Blair någonsin kunnat föreställa sig. Det var oroväckande tyst i jämförelse med Kawazatris alamerande larm. Han kunde höra små djur röra på sig då och då, men annars var det stilla.
Fakargen höjde frånvarande blicken. Himlen skymtade som en stålgrå massa ovanför de spröda ...
↧