Det var kanske förvånande att de två kommit så bra överens egentligen, antagligen berodde det på att den vackra lawaren inte besatt telepatiska krafter. Inte kunde känna av Fenris skepticism inför allt hon höll för heligt.
De låg på varsitt sälskinn och samtalade, hade gjort det ett tag nu, passerat de vanliga ämnena. Runt dem slog krabbklor och blanka stenar emot varandra i vinden, skapade en behaglig bakgrundsmelodi.
”Då kan Ni kanske hjälpa mig?”
Sågade han, lika samlad och artig som han ...
↧