Natten var kylig, men ingen av dem var sådana som frös. Trots det låg det unga paret tätt ihop. Ivo vilade sitt huvud mellan Auroras tassar, och såg upp på henne. Hon passade perfekt in mellan hans betar, horn och allt. De var verkligen menade för varandra.
Ovanför dem glittrade stjärnorna. Aurora hade alltid tyckt om natthimlen, men för varje år som gick började den kännas allt mer kylig och avlägsen. Som liten hade hon tänkt att ängeln vakade över henne från där, men nu sände bara den ...
↧