Tiken vandrar ensam genom Eriinari. Bergen ligger henne i ryggen. Hon vandrar i tankar. Det gör nästan ont att hon inte minns något av sitt liv innan de onda röda ögonen. Hon har bara ett namn som getts henne av en som knappast kan kallas bekant nu. Och minnen hon samlat på sig sedan dess. Men inget av dem spelar egentligen någon roll. Om hon bara kunde släppa känslorna som styr henne. Skräck och frukta, förvirring, övergivenhet... skam. Vem hon än var förut så kan hon väl knappast ha varit lika ...
↧