Hon var inte hemma längre, och det blev allt mer tydligt ju längre hon gick. Lazuli hade sneddat litegrann när hon kom till Skuggpassets början, skyggat undan inför att gå in i den klaustrofobiska tunneln, och istället klättrat uppåt bergen. Fortfarande såg hon till att alltid ha passet inom synhåll på höger sida om sig, så att hon inte gick vilse. Stenen under hennes tassar var glatt och röd som blod och hon klättrade under koncentrerad tystnad, stannade ibland för att se sig omkring. Färgen ...
↧
