Runt middagstid hade Numoorislättens grönska ersatts med Azhekaslättens gula gräs och låga, taggiga buskar. Sommarvärmen var som bortblåst och dimman svepte runt hans tassar när han med stolta och målmedvetna steg tog sig fram. Efter vad som kändes som en hel evighet hade han äntligen återvänt hem. Nu var det bara en fråga att finna flocken igen.
Han hade inte vandrat länge förrän han fick syn på någonting som höjde sig långt, långt borta vid horisonten. Med avsmalnad ...
↧