Många månvarv hade passerat nu. Så pass många att Corson inte längre höll koll. En lång tid av tystnad, av väntan och kanske en viss del hopp. Men det var över nu. Den nya tiden var kommen. Tillsammans skulle de bana vägen.
Skymningen var kall och vindlös, som om den också höll andan i spänning. Mörkret hade växt fram ur urskogen. Långa, djupa skuggor sträckte sig efter honom när han lämnade Moriko höjden bakom sig. Besöket hade varit tvetydigt, både ett farväl och en hälsning. Vaka över ...
↧