Dom turkosa ögonen svepte jämsmed trädens rötter, vägde och analyserade allt han såg. Solens tidiga morgonstrålar började tränga in sig mellan trädens kronor och skapade stora skuggor. Caedes fantasi skenade med honom och den ena skuggan liknade en räv, den andra en råtta. Öronen flackade vaksamt för att försöka upptäcka ett byte i god tid innan den eller det hade sett honom. Dom ärrklädda benen tog han stadigt framåt, det stretade och drog i skinnet fortfarande. Huden kändes nästan öm när solens ...
↧