Hon var här nu. Känslan som hade dragit i hennes bröst under hela färden, en känsla av något som försökte locka henne till sig, var som bortblåst. Hon var framme, hon var här nu.
Högt över havet sken solen på en klar himmel, fläckvist klädd med ulliga, vita moln. Det salta vattnet – så hon hade saknat saltvattnet! – var lugnt, brutet av låga vågor. Vinden lekte över den öppna världen, kastade sig mellan vågorna och in över stranden, över klipporna och de vajande träden. Doften av salt var ...
↧