Navezgane hade känt sig mycket bättre sen han skiljdes från Atheala, hon hade hållit vad hon lovat, så han var nöjd med mötet.
Han sträckte sig så den nyläkta huden stramade åt, bara för att han kunde sisådär och log glatt, han hoppades nästan han mötte henne igen, vänner var en bra sak här i världen, och hans ensamma livsstil kanske behövdes ses över, vem vet, han kanske fann ett hem till sig själv snart nog?
Med en liten suck så såg han sig om, det var inte ofta han vandrade på öppna ...
↧