Luften var kall för en sommarnatt. Vinden visade sin framfart när det krusade sig på sjöytan. Itrozo var tyst. Ovanligt tyst. Månens bleka sken fick allt att målas i kalla färger. Intill en knotig trädstam som sträckte sig halvvägs ut över vattnet satt Varya. Fullmånen gjorde henne sällskap, stor och klar.
De blå ögonen var smala. En tydligt missnöjd förvrängde det annars näpna ansiktet. En bubblande frustration visade sig i en hård suck.
”Vem ska jag börja med? Låt mig göra det ...
↧