Stjärnor, överallt. Så otroligt klara och vackra, tiotusentals tindrande små ljus. Till sitt sällskap hade de denna natten en halvmåne som spred sitt vitaktiga sken över Solstäppen. Nere i det höga svajande gräset låg en grå varg på rygg, nästan osynlig i dunklet om det inte hade varit för den gula måntatueringen som skar igenom natten. Honan låg där och betraktade alla stjärnorna, samtidigt som hon lyssnade till månens mjuka stämma som viskade i hennes sinne. Funderade över om det fanns något ...
↧