Vandringen var inte kort, och även om hon var uppspelt att nå sitt mål så snabbt efter att hon ens format drömmen att nå det, så var den väldigt enformig. Trots detta så verkade inget kunna dra en den unga tikens glädje, och delar av vägen sjöng hon en klar melodi, med en stadig ljus röst. Hennes far hade alltid gillat att höra henne sjunga, och menade att det påminde honom om en ängel han mött en gång. Atheala hade alltid viftat bort hans påståenden, och det var inte fören på senare tid, kort ...
↧