Om det inte varit för elden så hade Blair inte stannat förrän han var långt ute på Numoorislätten. Men nu hade han fått syn på lågorna mellan träden, och de hade dragit honom till sig utan nåd. Åsynen var välbekant och fyllde honom med nostalgi och värme. Han älskade eld.
Det var dock inte bara därför Blair stannat till, och nu trädde fram mellan träden för att hälsa på den eldröda tiken. Han behövde henne. Varför visste han inte, men det hon kunde bidra med till uppdraget var mycket och ...
↧