Dom små vingarna flaxade för brinnande livet och Bell minns inte sist han vilade. Han kände sig lite grann som en fågel som begav sig till varmare länger under dom långa kalla vintrarna förutom att han begav sig inte till någon varmare plats, snarare tvärt om.
En flock mammutar vandrade stillsamt under honom och Bell flög närmare för att landa mjukt på en av deras stora behårade ryggar. Med en djup suck sjönk den lilla svartvita vargen ner på ryggen och slöt ögonen för en kort stund. Vila, bara ...
↧