Lumo var egentligen inte helt säker på vad pappa eller mamma - främst pappa - skulle säga om att de var så nära revirets yttre gränser. En liten del av honom var heller inte säker på vad han själv tyckte om saken, men där fanns en överväldigande impuls att söka sig vidare ut i världen som var oerhört svår att motstå. Han kände till varenda hörn av reviret vid det här laget, trots att det ibland kändes ganska stort. Han kände till varenda sten, varenda liten bäck, varenda krokig trädstam. Som ...
↧