På säkra, men trötta, tassar följde hon stigen den sista biten upp mot Himmelspasset. Även om hon önskade att hon hade fått viktigare uppgifter kunde hon inte förneka att hon såg värdet i att vara vid en av utposterna. Förutsatt att hon hade någonting att rapportera. Detta till trots kände hon att det var sådant slöseri med hennes förmågor. Nephania stannade upp för att ruska överflödigt regnvatten ur pälsen. Missnöjt försökte hon få luggen (som klistrat sig fast vid hennes ansikte) att ligga ...
↧