Ljudet av ett mjukt hummande fyllde den välvda lyan. Det var inte någon stor bostad, men mer än tillräcklig för dem under denna tid och ett antal veckor framöver.
Alin lät blicken långsamt treva över rötterna som klädde taket när ett vagt, gällt tjut fick henne att kvick fästa sin fokus till de fem liven vid hennes buk. Bara en gäspning. Hon log varmt, lättad och buffade försiktigt till lille Nunam med nosen i en ömsint gest. Om bara Kenai varit med henne här och nu för att se dom. Se de vackraste ...
↧