[Reserverad för Figaro.]
Norrut hade han rört sig. Efter att ha undkommit den
mystiska vargen som inte alls hade verkat ha några goda avsikter hade Lotus satt kurs norrut. Varför visste han inte riktigt, men han önskade att det skulle vara den snabbaste vägen bort från denna ödsliga slätt där dimman låg tät och där luften doftade av något som nästintill gav honom kalla kårar.
Många gånger hade han ifrågasatt sitt val att lämna familjen. Han hade klandrat sig själv, kallat sig dum, och han ...
↧