Nordan var ett av många exempel på att landet sov. Sedan hon äntrat skogen, för vad som kändes som veckor, om inte månader sedan, hade hon inte sett till en levande själ. Hon hade vandrat i tystnad, med sig själv som enda sällskap, genom en sovande skog där snötunga träd böjde sig över henne och frosten krasade under tassarna likt glas som sprack. På natten hoade ugglor, snövita sådana med fjädrar som en påkostad kungaskrud, men på dagen var allting tyst och dolt under lager efter lager av snö ...
↧