Det var sen eftermiddag, och förvånadsvärt kyligt i Kawazatri. Vidar hade utnyttjat den lediga tiden och strövat bort från ruinerna. Det var skönt med ensamtid då och då - så länge det inte var alltför länge.
Hanen nynnade. Det var en töntig hobby han inte ville kännas vid när han var med de andra, men nu när han var själv så vågade han sig på olika melodier. Då och då avbröt han sig själv genom att ta ett skutt upp i luften, formskifta, och landa i sin nya form. Det gjorde honom genuint ...
↧